eeh hmmm negativ
I bloggen skriver jag för det mesta bara en jäkla massa negativa saker men det är väl tydligen så jag är?En negativ bitterfitta som bara sitter och tjurar om dagarna?Tror inte riktigt så om mig själv,enligt mig så tycker jag att jag är en superglad och rolig person.Men det är ju bara vad jag tycker och hur folket vill tolka hur jag är som person skiter jag blanka faan i.Hmm sen har jag gått och tänkt på det där med "bästa vänner",så kom jag på - att fan det har jag inte.Jag har ingen jag ringer till och snackar en massa skvaller eller bara allt från himmel och jord,nix no nada poff.
Självklart vill jag ha en "bästis" men varför är dom så jäkla dumma i huvudet då för?Eller vem är det som bestämmer att man är normal,och vem har sagt att normal är normalt?
Röven på er!
Röv på du! :P
Jag är din bästis! Ska vi dela ett hjärta?
Din man är din bästis ;D
Nä, men vi får skatta oss lyckliga att vi har våra syskon som ställer upp för varandra, after all blod är tjockare än vatten, hehe.
DU får fråga dig, saknar du någon annan än de du redan har? Behöver du skvallra och snicksnacka med någon annan när du inte vet om denne personen bryr sig eller sprider snacket vidare? Man bör ställa sig frågan varför man känner så här. Är det för din skull eller någon annans. Mycket handlar om hur man vill bli betraktad.
Jo självklart är Christian min bästis och jag beträttar allt för honom.Men det skulle vara kul att ha en såkallad vän med att berätta lite skvaller för eller att få höra skvaller.Det ligger inte i min natur att sitta inne i en lägenhet och glo,men som sagt jag väntar på att någon av mina vänner ska höra av sig till mig.Men de verkar inte bry sig och jag som har skrivit många gånger i min blogg att jag skulle uppskatta att de någongång ringde mig och jag vet att det är några som läser bloggen med.Så jag vettifan alltså?Hmm jag kanske bara inbillar att jag har vänner?
